Jag heter Rut, vad heter du?

Måste bara få berätta det fruktansvärda som hände mig idag innan jag kryper till kojs!

Så här var det:

Jag, Rut Birgitta Morén, hade under en längre tid gömt undan en Ben&Jerrys, (den mindre modellen) i min moders lilla frys här hemma i mitt barndomshem. Tanken var att spara den till det perfekta tillfället, ett av de få tillfällen när jag faktiskt är sugen på glass, och det kära vänner, händer inte många gånger per år!

Som sagt, min lilla oskyldiga glassburk stod alltså i vår frys och bara väntade på att omfamnas av min ofantliga kärlek, ännu en oviss, förhoppningsvis vacker dag.

Just idag kände jag var Dagen med stort D. Jag hade avklarat sex gastkramande, hårresande, nagelbitande timmar i den lilla byn Adak, PÅ EN LÖRDAG. Jag kände att för att klara av denna något traumatiserande upplevelse behövde jag något som kunde (få mig att) smälta, något isande, något.. glassigt!
   Det var då jag insåg att min älskade Ben&Jerry fortfarande inte fått se dagens ljus utan stått där inne i den kalla och mörka frysen nästintill en evighet. (Ett par tre veckor åtminstone)
   Med glädje i min röst sade jag till min ömma moder när jag kom hem att det minsann skulle sitta fint med glass efter en sådan mödosam dag, och att jag kunde tänka mig att ta fram den ack så ensamma lilla burken längst bak i frysen. Det var då det hände.
Stämningen sjönk på två sekunder, jag kunde se i min ömma moders fortfarande stadiga blick att något inte var som det skulle.
"Den har Olof ätit upp."
Jag utbrister, något hormonellt, ett "VA?!"
"Ja, jag hade lämnat dörren till frysen öppen, så han åt upp den för den var helt smält."

Detta var dagen all min tillit för min familj försvann.
Jag står nu ensam på denna jord, utan varken tröst eller stöd.


Nåväl, (måste klämma in ett i detta inlägg också) kanske inte helt ensam. Ag bjöd på chokladbollar som kompensation. Trots att chokladbollar jämfört med B&J är ungefär som skillnaden mellan en vandrande pinne och en kungskobra gladdes jag åt hans ack så tappra försök att muntra upp mitt dystra tillstånd. Det hjälpte en aning, men jag inser nu att jag åt en aning för många och att det gör min mage lite illa till mods.
Men ack och ve, för vad gör de'
jag är mätt och mår bra för chokla' gör en gla'!