BTW

Anledningen till varför jag hittade låten jag alldeles nyss bloggade om var för att AG satt och zappade medan jag satt uppslukad framför datorn. Jag tvärsneglar mot tvn där nåt program på svt24 precis slutat och visar eftertexterna. Massa barn springer omkring också, och så spelas den här låten. Och jag ba - WOW! Den underbara känsla som bara kryper under skinnet på mig. Herregud! Det är precis i såna här situationer jag ÄLSKAR musik. För visst är det fantastiskt? Att man bara kan känna en sån där känsla, helt från ingenstans. Herregud. Herreguuuud. Så ja, jag glider in på google, googlar fram vad programmet hette och hipps vipps har jag låten framför mig. Har loopat den ett par gånger nu, funderat över livet. Visst är det underbart...

Se så fint!

Se vad för fint jag hittade precis just nu! GulleEdvin nån gång i höstas, under vår underbart intressanta mattelektion (ironi) MHM the love was in the air!


WAR IS ON


Nu är det fan bara att du passar dig bruden! KAXA INTE!


THX MR/MS O!

The Mountain from Terje Sorgjerd on Vimeo.


Är lite sugen!


!



Älskade, älskade, vi ses snart!


Det finns dagar man önskar att man kunde måla


Redig karl!


Sicken karl! Blev helt tagen av intervjun, jag menar, pojken har ju brains! Haha, kanske inte borde låta så förvånad.. Men alltså, han verkar bara så himla finis. Skulle gifta mig med pojken på stört om det var möjligt. Gulligull. Go Casey!

THIHI


Dear Jessika

Kära sambo,
jag tycker om dig även om diskar alldeles för sällan.
Jag tycker om dig även när du är långsam på morgonen.
Jag tycker om dig även när du har rökabstinens.
Jag tycker om dig även om du lämnar massa hår i duschen.
Jag tycker om dig även om du har omatchande sängkläder.
Jag tycker om dig även om du tar alla kläder i min garderob.
Jag tycker om dig även om du skiter i skolan.
Jag tycker om dig även om du inte tar ut soporna.
Jag tycker om dig även om du glömmer att släcka lamporna.
Jag tycker om dig även när dina kläder ligger över hela golvet.
Jag tycker om dig även om du plattar håret när du har för lite tid.
Jag tycker om dig även om du inte tycker om mig.
 

Lite tankspritt sådär

Okej, innan jag lägger mig måste jag bara få beskriva min kärlek till denna årstid. Denna årstid är som ett förhållande. Det har sina ups and downs. Det finns saker jag hatar, men det jag älskar kompenserar upp det. T.ex - jag har gått och små-otrivts ett tag nu bara pga vädret. Det blir liksom lite halvsegt när det är halvmulet och småkyligt och sådär. Liksom drygt, som långfil. Men sen, bara helt plötsligt kommer en kväll när det är lite halvmulet och sådär unket som alla andra dagar, men den bara känns så himla bra för att man liksom får insikt om att man befinner sig mitt i världens mysigaste årstid! Det här är liksom mellantinget mellan en het sommarkväll och en iskall februarimorgon. Det här är årstiden när man kan vara ute och njuta av mörkret utan att frysa arslet av sig. Det är nu man kan tända ljus på kvällen utan att behöva gruva sig över hur kallt det kommer vara imorgonbitti. Underbart helt enkelt! Svårt att förklara, men jag är övertygad om att ni förstår.


Beach 2010

Jag förstod redan tidigt denna vår att beach 2010 var förlorad för min del. Jag orkade helt enkelt inte engagera mig, när jag redan visste hur den skulle sluta. Detta faktum uppenbarade sig för mig än en gång förra veckan. Jag insåg att två fikapauser á två bullar inte skulle hålla. Än en gång kändes beach 2010 aningen avlägset. Men jag försökte att inte tappa hoppet och tog mig ut på en springtur, fredagen den 25 juni. Som ni sett i ett tidigade inlägg blev springturen inte speciellt lyckad, se nedan,

och mitt hopp svalnade en aning. Mitt i min svaga period begav vi oss till mormor. Där dränkte jag mina sorger i mat och gräddtårtor. Detta hemska fortsatte när vi tog en tripp till Bjurö klubb. Fika stod på schemat, och en glass förtärdes utan problem. Men än en gång trängde hopp in i mitt arma sinne, och på kvällskvisten gick jag troget ut med min mor och hunden på en promenad. Samma sak hände morgonen därpå, dvs denna morgon. 10.00 begav vi oss ut på en morgonpromenad. Och frukosten fortsatte i samma stuk, mörkt bröd och nyttig müsli. Nu kände jag att jag var på rätt spår, och att jag kanske skulle klara denna beach utan att behöva bära omkring på en mage på 70 kg fett. I could do this! Med hopp och viljestyrka följde jag min familj på ica maxi för att inhandla kvällens middag. Grillat stod på schemat, och då tänkte jag att eftersom grillat inte är min absoluta favoriträtt lär jag knappast äta ihjäl mig, och än en gång var jag inne på rätt spår. Fantastiskt, detta går finemang! Det sista min mor säger inne på ica maxi är; "Ska vi köpa en påse godis?"
Jag är såld. Utan att tänka efter svarar jag glad i hågen; "Ja!"
Hur tänkte jag nu? Ska min geniala plan gå i stöpet?!
Jag och min mor kom ut från maxi med en godispåse på 1.6 kg.
JAG ÄR KÖRD.

SÅ SÖT ATT JAG SMÄLTER

Med detta videoklipp avslutar jag denna kväll, och kryper till kojs! MH sweet dreams about this guy!

Buried

Huh, mår lite dåligt vid tanken av att jag inte sover än.. Får alltid sån konstig ångest över saker jag gör, eller inte gör för den delen. Kan vara allt möjligt, att jag sover för lite, att jag sover för mycket, att jag sover vid fel tidpunkt osv. Blir mycket sömnångest faktiskt.

Nåväl, ligger mest och tänker på Malå just nu. Har inte känt såhär starkt nån gång att jag verkligen är glad att jag flyttade. Malå har verkligen sjunkit för mig på senaste tiden, och jag känner mig nästan lite äcklad av stället nu för tiden... Haha, jag vet att det låter hemskt men det är så det är. Fast då känner jag mig i och för sig lite äcklad av allt möjligt, men det har inget med saken att göra. Hur som helst, jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen här i världen, Malå är ju i alla fall inget ställe jag kommer återvända till, och enda anledningen att jag återkommer är väl pga mitt hem och några fåtal personer, men eftersom band inte direkt stärks av avstånd blir nog mitt hem snart det enda jag har kvar, och snart har jag knappt det kvar när jag mer och mer skapar ett självständigt liv, och då slipper jag Malå helt och håller och det blir ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, men tanken gör mig i alla fall inte hemskt sorgsen. Malå har inte mycket kvar att ge mig, och när den sista lärdomen är absorberad är allt jag har kvar minnen, och de finns kvar även om Malå försvinner rent fysiskt.

Så, det var några... Djupa(?) rader från min sida. What can I say, Malå är helt enkelt inte min grej längre. But then again, what is? Shit.

Pittstim

Ahh, tre avsnitt cougar town. What to do next? Borde sova, men om det kommer funka är tveksamt. Sov nån timme i bilen på väg hem så jag har väl mer energi än tillåtet. Kanske lägger mig och läser en bok. Ser boken Pittstim på bordet bredvid mig. Verkar funka.

På baksidan:
Med Pittstim vill vi beskriva hur det är att vara ung kille. Vilka villkor, tabun, förväntningar och erfarenheter som killar tvingas förhålla sig till. Vi kanske inte är några goda förebilder alla gånger. Däremot vill vi försöka vara ärliga om vad vi gjort och varit med om. Vi snackar otrohet och svek, slagsmål och grupptryck, kärlek och sex, kåthet och kass kvinnosyn. Grabbjargongen i omklädningsrummet. Vi berättar om hur det är att vara fjolla, kriminell eller ha en pappa som är alkoholist. 15 unga män, kända och okända, 15 olika svar på frågan: vad är en man?
                                          /Inti Chavez Perez & Zanyar Adami

Jag såg en tant idag. Var är jag?

Jag såg en tant idag. En gammal tant i en blå, gammal Duett. I passagerarsätet hade hon en svart hund. Hon log mot mig när hon såg mig, och lät mig och min cykel passera.  Det scenariot gjorde mig lycklig. Eller rättare sagt, intrycket hon gav mig var lycka. Varför då? Hur kunde detta göra mig lycklig? Detta lilla, detta "ingenting" i mitt liv? Jag är inte säker. Men det fick mig att tänka efter.

Detta "ingenting" fick mig alltså att inom loppet av några sekunder se mitt liv passera framför mig som på en bioduk. Denna gamla tant gav mig intrycket av lugn, harmoni, livsglädje, ja allt vi människor egentligen strävar efter. Varför kan inte jag utstråla allt detta?
VARFÖR är jag inte tacksam?
VARFÖR är jag inte tacksam för den jag är?
VARFÖR är jag inte tacksam för mig?

Och vad är jag? Vem är jag? Vem har jag varit? Vem borde jag vara? Jag är inte säker. Just denna osäkerhet gör mig ännu mer osäker. Ska jag vara mig själv? Vem är jag själv? Vem skulle jag annars vara? Finns det överhuvudtaget någon man kan kalla "sig själv"? Ifall det finns har jag inte funnit MIG än. Var är jag?

SAKER JAG BOJKOTTAR

Jag bara måste få lägga ut det här, bara för att visa vilka negativa människor det finns! Jag tycker denna text var riktigt rolig, för man kan verkligen hitta fel i allt! Förövrigt är skribenten en "medelålders" (30-årsåldern) random-kille på apberget! Bara det känns ju lite.. Skrattretande? HM. Läs och njut!

Saker jag bojkottar

#bojkott
Ultra-bussarna: För att de är så sjukt dyra och dåliga. Åker hellre taxi, tar cykeln eller promenerar. De senaste fem åren har jag åkt Ultra-buss typ.. en gång.

Metallica: För de var napsters-hatare för ett par år sen.

Telia: Alias "Felia".. något jag bojkottat sen modemtiden för typ 13 år sen. Har fortfarande aldrig haft ett enda Telia-abbonnemang.

Filmstaden i Umeå: Monopol på biofilm i Umeå. Svinigt dyra, men ändå måste man se reklam i en kvart i början.

Frisörsalonger: Även detta rena rånet. Har klippt mig hos en riktigt frisör en enda gång i Sverige.

Folköl (3,5%): En tia per burk.. hutlöst! Det är tom billigare med starköl på systemet.

Aftonbladet/Expressen: Värre skvallertidningar finns inte. Jag har aldrig någonsin köpt någon av dessa tidningar och tänker aldrig göra det.

Skabbiga stadsfester/festivaler: Exempel på detta är Skellefteåfestivalen, PDOL, Storsjöyran. Kostar typ 700 spänn för en helg där "toppartisterna" är Tomas DiLeva och Magnus Uggla. Skabbigt som fan!

Israeliska produkter: Borde vara en självklarhet för alla att hålla sig ifrån.

McDonalds: Vidrig jävla mat, dålig service och inte alltför sällan även kall mat. Det är inte konstigt att varje McDonalds är bestyckade med en microvågsugn för uppvärmning av kall mat. Har dock blivit lite slapp i denna bojkott. Finns faktiskt några burgare jag kan klara av att äta utan att få kväljningar.

Apple-produkter: Våga stå emot Apple-grupptrycket och apples stilrena "kliina" design! Jag tycker rentav det är fult. Sterilt, tråkigt, mainstream. Sen att Apple kör med sektliknande marknadsföringsmetoder skrämmer mig ännu mer.

Light-produkter: Light är till för sådana med dåligt självförtroende som köper sig till bättre samvete via light-produkter. Sen att det smakar rävgift verkar inte många bry sig så mycket om.

Vatten på flaska: Betala över tio spänn för ngt som finns i närmaste kran till bättre kvalitet och helt gratis? Gör man detta har man i stort sett förbrukat sin rätt att leva.

Demokratin: Sist röstade jag blankt. Det blir nog samma sak vid nästa val. "Demokratin" är FEJK.

Optiker: Ibland _måste_ man dit för att kontrollera synen, däremot ska man akta sig för att köpa något annat där. De är ena riktiga utsugare som tom tar betalt för att man ska få sina synfel utskrivna på papper (recept).

Svenska kyrkan: Om du inte har gjort det så gå ur svenska kyrkan NU! Jag har fortfarande traumatiska men från alla de gånger försökt pracka på mig deras strunt. Vill dock påpeka att jag inte har något emot troende som individer.

Studentbalen: Iofs var det några år sen, men vilket jävla jippo! Finns väl bättre saker att göra för pengarna än att leka prins/prinsessa.

Studentjippon: Studenters som deltar i detta måste ha en mental ålder på runt 13-14 år, eller så har de så sjukt dåligt självförtroende att de tom kan äta bajs för att få bli accepterade i gruppen.

Rättvisepartiet: Allt som detta parti rör i stinker populism och fjäsk.

TV-serier: Denna amerikanska smörja är rena opiumet för dagens Svensson. Ricki Lake, Oprah Winfrey etc räknar jag också hit för enkelhetens skull. Sist jag följde en TV-serie var typ Varuhuset på 80-talet, sen hade jag liksom fått min dos. Fattar inte varför folk inte tröttnar..

MTV: Lätt sämsta TV-kanalen som bara innehåller en massa fladder och halvnakna brudar.

Kommersiell radio: Full av vidrig reklam, vidrig musik och vidriga programledare.

Reklam på webben: Riktigt störande oftast, men brukar vara lätt att plocka bort med adblock.

CD-skivor: 180 spänn för en plastbit med musik på är rena skämtet! Mina gamla skivor har för länge sen hamnat i förrådet och jag tänker inte köpa mer plast. Jag har forfarande kvar mitt presentkort från 1998 på valfri CD-skiva på Burmans :)

Min livshistoria

Måste bara få berätta det fruktansvärda som hände mig idag innan jag kryper till kojs!

Så här var det:

Jag, Rut Birgitta Morén, hade under en längre tid gömt undan en Ben&Jerrys, (den mindre modellen) i min moders lilla frys här hemma i mitt barndomshem. Tanken var att spara den till det perfekta tillfället, ett av de få tillfällen när jag faktiskt är sugen på glass, och det kära vänner, händer inte många gånger per år!

Som sagt, min lilla oskyldiga glassburk stod alltså i vår frys och bara väntade på att omfamnas av min ofantliga kärlek, ännu en oviss, förhoppningsvis vacker dag.

Just idag kände jag var Dagen med stort D. Jag hade avklarat sex gastkramande, hårresande, nagelbitande timmar i den lilla byn Adak, PÅ EN LÖRDAG. Jag kände att för att klara av denna något traumatiserande upplevelse behövde jag något som kunde (få mig att) smälta, något isande, något.. glassigt!
   Det var då jag insåg att min älskade Ben&Jerry fortfarande inte fått se dagens ljus utan stått där inne i den kalla och mörka frysen nästintill en evighet. (Ett par tre veckor åtminstone)
   Med glädje i min röst sade jag till min ömma moder när jag kom hem att det minsann skulle sitta fint med glass efter en sådan mödosam dag, och att jag kunde tänka mig att ta fram den ack så ensamma lilla burken längst bak i frysen. Det var då det hände.
Stämningen sjönk på två sekunder, jag kunde se i min ömma moders fortfarande stadiga blick att något inte var som det skulle.
"Den har Olof ätit upp."
Jag utbrister, något hormonellt, ett "VA?!"
"Ja, jag hade lämnat dörren till frysen öppen, så han åt upp den för den var helt smält."

Detta var dagen all min tillit för min familj försvann.
Jag står nu ensam på denna jord, utan varken tröst eller stöd.


Nåväl, (måste klämma in ett i detta inlägg också) kanske inte helt ensam. Ag bjöd på chokladbollar som kompensation. Trots att chokladbollar jämfört med B&J är ungefär som skillnaden mellan en vandrande pinne och en kungskobra gladdes jag åt hans ack så tappra försök att muntra upp mitt dystra tillstånd. Det hjälpte en aning, men jag inser nu att jag åt en aning för många och att det gör min mage lite illa till mods.
Men ack och ve, för vad gör de'
jag är mätt och mår bra för chokla' gör en gla'!


RSS 2.0