Tankar...
God natt, eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Har haft en alldeles utomordentligt trevlig kväll ikväll med Jonkeboii. Inte alls illa, tack till dig.
Nu sitter jag bara hemma, funderar på att sova. Kanske gråta en skvätt, jag vet inte.
Lyssnar på allmänt deprimerande musik, vilket förmodligen inte är så bra när man känner sig lite halvdeppig men...
Kände i alla fall för att skriva av mig lite ikväll, vilket kanske inte är så vanligt att jag gör. I alla fall inte på det här sättet.
Hur som helst... Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, för det är verkligen 1000000000 tankar som irrar omkring i mitt huvud just nu. Jag kan ju börja med att säga att jag är fascinerad över hur det kan förekomma sådan hjärn-aktivitet! Helt galet tycker jag, att man verkligen kan tänka så många tankar på samma gång.
I alla fall så vill jag denna kväll säga att verkligen ingen är som man tror. Det är verkligen jättesvårt att lära känna en människa! För att göra det måste man verkligen vara med den hela tiden, aldrig lämna den en enda sekund. Läsa vartenda sms, mejl, allt, till och med ta sig in i personens tankar. Jag tänker t.ex på Hagamannen som levde ett dubbel-liv under en rätt lång tid, hur kan man dölja nåt sånt från sin familj? De kan ju inte ha kännt honom alls. Det märks också i det vardagliga livet, man får en helt annan uppfattning om folk när man hör vad de gör från andra. Det är helt galet vad vem som helst kan framstå som en komplett idiot om man hör saker från fel person. Allt sånt här kan verkligen förstöra en relation eller vad det nu är man har.
Sedan vill jag säga att det är otroligt att se sig själv utifrån. Jag t.ex. må framstå som jättetjejig, ibland rätt självsäker(?), ja, vad det nu kan vara, men egentligen, inuti, känner jag mig inte det minsta tjejig, jätteblyg, allt möjligt som inte syns på utsidan. Hur ska man då veta hur andra ser på en? Det är ju svårt att se sig själv utifrån när man då räknar in allt man känner på insidan, vilket blir till en helt annan uppfattning än de som ser en bara utifrån och inte har nån aning om vad som pågår på insidan.
Nu tänkte jag dra en liten egoistisk historia, eller vad man ska kalla det. Tänkte bara skriva av mig lite om hur just jag känner.
Just nu känner jag mig lite ledsen, egentligen ingen anledning. Jag känner mig ensam, längtar efter någon. Vem som helst. Jag tänker på hur olika alla människor är, och att det, trots att jag insett det, är otroligt svårt att acceptera. Att man inte kan ändra någon bara för att man vill.
Nej usch.... Jag blev helt tom i skallen. Kan verkligen inte skriva ett ord till om vad jag tycker. Sånt här lever jag med hela tiden, jag vill verkligen bara skriva av mig, skriva precis allt jag tycker, men precis när jag ska försvinner alla tankar ur hjärnan och jag blir helt nollställd... Jag hatar det, verkligen, jättemycket, jag får det aldrig ur mig, jag bara lever med alla mina tusen tankar förmodligen för evigt. Usch och fy!
Men nu har ni iaf sett endel.. Tänkte radera allt, men jag tänkte att vafan, det är väl lika bra att jag får skriva av mig litegrann i alla fall. Nu har jag mina tankar, svart på vitt.
Har haft en alldeles utomordentligt trevlig kväll ikväll med Jonkeboii. Inte alls illa, tack till dig.
Nu sitter jag bara hemma, funderar på att sova. Kanske gråta en skvätt, jag vet inte.
Lyssnar på allmänt deprimerande musik, vilket förmodligen inte är så bra när man känner sig lite halvdeppig men...
Kände i alla fall för att skriva av mig lite ikväll, vilket kanske inte är så vanligt att jag gör. I alla fall inte på det här sättet.
Hur som helst... Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, för det är verkligen 1000000000 tankar som irrar omkring i mitt huvud just nu. Jag kan ju börja med att säga att jag är fascinerad över hur det kan förekomma sådan hjärn-aktivitet! Helt galet tycker jag, att man verkligen kan tänka så många tankar på samma gång.
I alla fall så vill jag denna kväll säga att verkligen ingen är som man tror. Det är verkligen jättesvårt att lära känna en människa! För att göra det måste man verkligen vara med den hela tiden, aldrig lämna den en enda sekund. Läsa vartenda sms, mejl, allt, till och med ta sig in i personens tankar. Jag tänker t.ex på Hagamannen som levde ett dubbel-liv under en rätt lång tid, hur kan man dölja nåt sånt från sin familj? De kan ju inte ha kännt honom alls. Det märks också i det vardagliga livet, man får en helt annan uppfattning om folk när man hör vad de gör från andra. Det är helt galet vad vem som helst kan framstå som en komplett idiot om man hör saker från fel person. Allt sånt här kan verkligen förstöra en relation eller vad det nu är man har.
Sedan vill jag säga att det är otroligt att se sig själv utifrån. Jag t.ex. må framstå som jättetjejig, ibland rätt självsäker(?), ja, vad det nu kan vara, men egentligen, inuti, känner jag mig inte det minsta tjejig, jätteblyg, allt möjligt som inte syns på utsidan. Hur ska man då veta hur andra ser på en? Det är ju svårt att se sig själv utifrån när man då räknar in allt man känner på insidan, vilket blir till en helt annan uppfattning än de som ser en bara utifrån och inte har nån aning om vad som pågår på insidan.
Nu tänkte jag dra en liten egoistisk historia, eller vad man ska kalla det. Tänkte bara skriva av mig lite om hur just jag känner.
Just nu känner jag mig lite ledsen, egentligen ingen anledning. Jag känner mig ensam, längtar efter någon. Vem som helst. Jag tänker på hur olika alla människor är, och att det, trots att jag insett det, är otroligt svårt att acceptera. Att man inte kan ändra någon bara för att man vill.
Nej usch.... Jag blev helt tom i skallen. Kan verkligen inte skriva ett ord till om vad jag tycker. Sånt här lever jag med hela tiden, jag vill verkligen bara skriva av mig, skriva precis allt jag tycker, men precis när jag ska försvinner alla tankar ur hjärnan och jag blir helt nollställd... Jag hatar det, verkligen, jättemycket, jag får det aldrig ur mig, jag bara lever med alla mina tusen tankar förmodligen för evigt. Usch och fy!
Men nu har ni iaf sett endel.. Tänkte radera allt, men jag tänkte att vafan, det är väl lika bra att jag får skriva av mig litegrann i alla fall. Nu har jag mina tankar, svart på vitt.
Kommentarer
Trackback
