BTW
Se så fint!
WAR IS ON
Nu är det fan bara att du passar dig bruden! KAXA INTE!
THX MR/MS O!
The Mountain from Terje Sorgjerd on Vimeo.
Är lite sugen!
!
Älskade, älskade, vi ses snart!
Det finns dagar man önskar att man kunde måla
Redig karl!
Sicken karl! Blev helt tagen av intervjun, jag menar, pojken har ju brains! Haha, kanske inte borde låta så förvånad.. Men alltså, han verkar bara så himla finis. Skulle gifta mig med pojken på stört om det var möjligt. Gulligull. Go Casey!
THIHI
Dear Jessika
jag tycker om dig även om diskar alldeles för sällan.
Jag tycker om dig även när du är långsam på morgonen.
Jag tycker om dig även när du har rökabstinens.
Jag tycker om dig även om du lämnar massa hår i duschen.
Jag tycker om dig även om du har omatchande sängkläder.
Jag tycker om dig även om du tar alla kläder i min garderob.
Jag tycker om dig även om du skiter i skolan.
Jag tycker om dig även om du inte tar ut soporna.
Jag tycker om dig även om du glömmer att släcka lamporna.
Jag tycker om dig även när dina kläder ligger över hela golvet.
Jag tycker om dig även om du plattar håret när du har för lite tid.
Jag tycker om dig även om du inte tycker om mig.
Lite tankspritt sådär
Beach 2010
och mitt hopp svalnade en aning. Mitt i min svaga period begav vi oss till mormor. Där dränkte jag mina sorger i mat och gräddtårtor. Detta hemska fortsatte när vi tog en tripp till Bjurö klubb. Fika stod på schemat, och en glass förtärdes utan problem. Men än en gång trängde hopp in i mitt arma sinne, och på kvällskvisten gick jag troget ut med min mor och hunden på en promenad. Samma sak hände morgonen därpå, dvs denna morgon. 10.00 begav vi oss ut på en morgonpromenad. Och frukosten fortsatte i samma stuk, mörkt bröd och nyttig müsli. Nu kände jag att jag var på rätt spår, och att jag kanske skulle klara denna beach utan att behöva bära omkring på en mage på 70 kg fett. I could do this! Med hopp och viljestyrka följde jag min familj på ica maxi för att inhandla kvällens middag. Grillat stod på schemat, och då tänkte jag att eftersom grillat inte är min absoluta favoriträtt lär jag knappast äta ihjäl mig, och än en gång var jag inne på rätt spår. Fantastiskt, detta går finemang! Det sista min mor säger inne på ica maxi är; "Ska vi köpa en påse godis?"
Jag är såld. Utan att tänka efter svarar jag glad i hågen; "Ja!"
Hur tänkte jag nu? Ska min geniala plan gå i stöpet?!
Jag och min mor kom ut från maxi med en godispåse på 1.6 kg.
JAG ÄR KÖRD.
SÅ SÖT ATT JAG SMÄLTER
Buried
Nåväl, ligger mest och tänker på Malå just nu. Har inte känt såhär starkt nån gång att jag verkligen är glad att jag flyttade. Malå har verkligen sjunkit för mig på senaste tiden, och jag känner mig nästan lite äcklad av stället nu för tiden... Haha, jag vet att det låter hemskt men det är så det är. Fast då känner jag mig i och för sig lite äcklad av allt möjligt, men det har inget med saken att göra. Hur som helst, jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen här i världen, Malå är ju i alla fall inget ställe jag kommer återvända till, och enda anledningen att jag återkommer är väl pga mitt hem och några fåtal personer, men eftersom band inte direkt stärks av avstånd blir nog mitt hem snart det enda jag har kvar, och snart har jag knappt det kvar när jag mer och mer skapar ett självständigt liv, och då slipper jag Malå helt och håller och det blir ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, men tanken gör mig i alla fall inte hemskt sorgsen. Malå har inte mycket kvar att ge mig, och när den sista lärdomen är absorberad är allt jag har kvar minnen, och de finns kvar även om Malå försvinner rent fysiskt.
Så, det var några... Djupa(?) rader från min sida. What can I say, Malå är helt enkelt inte min grej längre. But then again, what is? Shit.
Pittstim
På baksidan:
Med Pittstim vill vi beskriva hur det är att vara ung kille. Vilka villkor, tabun, förväntningar och erfarenheter som killar tvingas förhålla sig till. Vi kanske inte är några goda förebilder alla gånger. Däremot vill vi försöka vara ärliga om vad vi gjort och varit med om. Vi snackar otrohet och svek, slagsmål och grupptryck, kärlek och sex, kåthet och kass kvinnosyn. Grabbjargongen i omklädningsrummet. Vi berättar om hur det är att vara fjolla, kriminell eller ha en pappa som är alkoholist. 15 unga män, kända och okända, 15 olika svar på frågan: vad är en man?
/Inti Chavez Perez & Zanyar Adami
Jag såg en tant idag. Var är jag?
Detta "ingenting" fick mig alltså att inom loppet av några sekunder se mitt liv passera framför mig som på en bioduk. Denna gamla tant gav mig intrycket av lugn, harmoni, livsglädje, ja allt vi människor egentligen strävar efter. Varför kan inte jag utstråla allt detta?
VARFÖR är jag inte tacksam?
VARFÖR är jag inte tacksam för den jag är?
VARFÖR är jag inte tacksam för mig?
Och vad är jag? Vem är jag? Vem har jag varit? Vem borde jag vara? Jag är inte säker. Just denna osäkerhet gör mig ännu mer osäker. Ska jag vara mig själv? Vem är jag själv? Vem skulle jag annars vara? Finns det överhuvudtaget någon man kan kalla "sig själv"? Ifall det finns har jag inte funnit MIG än. Var är jag?
SAKER JAG BOJKOTTAR
Saker jag bojkottar
Min livshistoria
Måste bara få berätta det fruktansvärda som hände mig idag innan jag kryper till kojs!
Så här var det:
Jag, Rut Birgitta Morén, hade under en längre tid gömt undan en Ben&Jerrys, (den mindre modellen) i min moders lilla frys här hemma i mitt barndomshem. Tanken var att spara den till det perfekta tillfället, ett av de få tillfällen när jag faktiskt är sugen på glass, och det kära vänner, händer inte många gånger per år!
Som sagt, min lilla oskyldiga glassburk stod alltså i vår frys och bara väntade på att omfamnas av min ofantliga kärlek, ännu en oviss, förhoppningsvis vacker dag.
Just idag kände jag var Dagen med stort D. Jag hade avklarat sex gastkramande, hårresande, nagelbitande timmar i den lilla byn Adak, PÅ EN LÖRDAG. Jag kände att för att klara av denna något traumatiserande upplevelse behövde jag något som kunde (få mig att) smälta, något isande, något.. glassigt!
Det var då jag insåg att min älskade Ben&Jerry fortfarande inte fått se dagens ljus utan stått där inne i den kalla och mörka frysen nästintill en evighet. (Ett par tre veckor åtminstone)
Med glädje i min röst sade jag till min ömma moder när jag kom hem att det minsann skulle sitta fint med glass efter en sådan mödosam dag, och att jag kunde tänka mig att ta fram den ack så ensamma lilla burken längst bak i frysen. Det var då det hände.
Stämningen sjönk på två sekunder, jag kunde se i min ömma moders fortfarande stadiga blick att något inte var som det skulle.
"Den har Olof ätit upp."
Jag utbrister, något hormonellt, ett "VA?!"
"Ja, jag hade lämnat dörren till frysen öppen, så han åt upp den för den var helt smält."
Detta var dagen all min tillit för min familj försvann.
Jag står nu ensam på denna jord, utan varken tröst eller stöd.
Nåväl, (måste klämma in ett i detta inlägg också) kanske inte helt ensam. Ag bjöd på chokladbollar som kompensation. Trots att chokladbollar jämfört med B&J är ungefär som skillnaden mellan en vandrande pinne och en kungskobra gladdes jag åt hans ack så tappra försök att muntra upp mitt dystra tillstånd. Det hjälpte en aning, men jag inser nu att jag åt en aning för många och att det gör min mage lite illa till mods.
Men ack och ve, för vad gör de'
jag är mätt och mår bra för chokla' gör en gla'!
