HITTAT MIN NYA IDOL
Godkväll! Sitter hemma i soffan och bara sofftar. (Ha-ha-ha) Har precis sett Chocolat i min ensamhet, njutit av mitt eget sällskap och sett otroliga likheter mellan min kära mor och huvudpersonen i filmen. Mer om det orkar jag inte säga. Get to know my mom och se filmen!
Vet ni vad. Jag ångrar mig. Jag tar tillbaka det jag började med. Se det som osett. Från och med idag ska jag bli en välformulerad bloggerska. Ja, det ska jag baske mig bli! Varför ska jag sitta här och skriva massa meningslösa inlägg när jag faktiskt kan skriva nåt vettigt.
Som Mia Skäringer. Så ska jag bli. Rakt på sak, ärlig och fullkomligt mänsklig, det ska jag bli! Inte för att jag inte redan är mänsklig, men för att jag allt för ofta böjer min mänsklighet efter normen, böjer den till något som inte är jag, ni vet.
Kan börja med tre ärliga fakta om mig själv:
1. Jag är SKITtråkig. Gillar att: Sortera och strukturera. Göra hussysslor. Lösa korsord.
2. Jag rodnar för skitlöjliga saker. Och inte ett charmigt "små-söta-nypvänliga-rosa-kinder"-typen av rodnar, nono, här snackar vi brandbilen, sossarna och Lotta på Bråkmakargatans klänning, mashed up till en fin brännande röd gryta.
3. Jag biter inte på naglarna utan jag biter på skinnet runt omkring. Speciellt när jag är nervös eller stressad. Jag är praktiskt taget kannibal med tanke på de kopiösa mängder jag biter loss. Ofta river jag bort en skinnflik liiiite för långt in under nageln också, som gör sådär lagomt ont att man hinner träffa döden tre gånger innan man fått loss den lilla flärpen som annars kommer fastna i allt och riva upp såret ännu mer. Det är min typ av self-destruction!
Så. Då har vi startat mitt nya ärliga bloggande. Spanks!
MORGONFUNDERARN
Ojoj, skör tjej på många sätt och vis, just nu både fysiskt och psykiskt. Först och främst för att klockan är strax innan 7 och jag bara har sovit lite mindre än 4 timmar i natt. Sen också för att livet är så himla fint, men samtidigt så tragiskt. Har ju the time of my life, det här är ju min peak. Men snart är den över. Om mindre än en vecka har jag flyttat ut från den lägenhet som varit mitt hem i nästan 2 år, och staden som varit min i 3. Och som det känns nu kommer jag aldrig flytta tillbaka, annat än för att göra bort de rester jag har kvar i skolan.
Förstår ni hur tragiskt det är? Så mycket folk man träffat som man kanske aldrig kommer träffa, någonsin igen! Det här har ju blivit mitt liv, och nu är det som att livet bara tar slut. Ett nytt kapitel på glimt att öppnas, parallellt med att ett tidigare kapitel stängs. Ett långt kapitel! Ett kapitel fyllt med ALLT. För det är vad som hänt i Umeå för mig, allt. Det var här mitt liv började. Och nu känns det som att det är på väg att ta slut.
Nåväl. Stoppa mig, den som kan, min separationsångest börjar bli för stor. Obotlig. Förskräcklig. Dödlig.
Förstår ni hur tragiskt det är? Så mycket folk man träffat som man kanske aldrig kommer träffa, någonsin igen! Det här har ju blivit mitt liv, och nu är det som att livet bara tar slut. Ett nytt kapitel på glimt att öppnas, parallellt med att ett tidigare kapitel stängs. Ett långt kapitel! Ett kapitel fyllt med ALLT. För det är vad som hänt i Umeå för mig, allt. Det var här mitt liv började. Och nu känns det som att det är på väg att ta slut.
Nåväl. Stoppa mig, den som kan, min separationsångest börjar bli för stor. Obotlig. Förskräcklig. Dödlig.
DRAMAT PÅ DONKEN
Oj ändå vilka saker som kan ske... Jag känner mig så himla orutinerad på den här partyfronten nu för tiden, ni vet, sen jag blev gammal. Har i alla fall hunnit med både det ena och andra ikväll, och klockan är bara barnet. Det är väl jag också iofs, men ni hajar... Var i alla fall på förfest hos Anthon ikväll. Såg lite hockey, spelade lite Amnesia osv. Soft, soft. Vi glider in till stan, redo att entra Olles för att, för min egen del, för första gången se Tre Trubadurer in action, liksom på allvar! Ahapp, väl framme vid dörren då visar vi leg varpå ena vakten säger "Tyvärr, det är 20-årsgräns ikväll." Amen hallå... Aja. Det är ju tur att vakten är snygg i alla fall.
Efter detta traumatiska ögonblick fick i alla fall Jessika mat-craving, så vi drog på donken. Tro mig, jag hade ingen talan här. Väl framme där beställde Jessika heeeela världens buffé, medan jag själv köpte en cheeseburgare för en guldpeng. Snubben i kassan var sviiiiingtrevlig och vi blev buds. Han frågade oss om vi ville äta här eller ta med, och påminde oss om att dom stängde om 22 minuter. (Ja, klockan var här alltså 23.38...) och vi sa att vi chansar, och att han fick påminna oss om tiden ifall vi åt för långsamt.
Efter detta traumatiska ögonblick fick i alla fall Jessika mat-craving, så vi drog på donken. Tro mig, jag hade ingen talan här. Väl framme där beställde Jessika heeeela världens buffé, medan jag själv köpte en cheeseburgare för en guldpeng. Snubben i kassan var sviiiiingtrevlig och vi blev buds. Han frågade oss om vi ville äta här eller ta med, och påminde oss om att dom stängde om 22 minuter. (Ja, klockan var här alltså 23.38...) och vi sa att vi chansar, och att han fick påminna oss om tiden ifall vi åt för långsamt.
Ja, tiden gick, och klockan blev ungefär 5 i 12. In kom ett så kallas salongsberusat sällskap på två medelålders par. Ena frugan beställde sin mat medan resten tog ett bord. Snubben i kassan frågade samma fråga som till oss, om de ville äta här eller ta med. Frugan underströk att det endast var 5 minuter kvar, varpå snubben då sa "Ja men då får ni ju ta med, eftersom vi stänger 12."
Ja, det är väl rätt rimligt? Nej, det tyckte inte frugan!
"Jag måste då få påpeka att det är otroligt dålig service här! Om jag beställer min mat förväntar jag mig då att jag ska få sitta i lugn och ro och äta den också!"
Ehh, ursäkta? Stänger dom 12 stänger dom väl 12? Inte fan vill väl denna karl stå kvar och jobba extra bara för att du ska få äta din mat i fred? Du visste uppenbarligen att dom stängde 12, vad är problemet?!
Jaja. Nog om detta. Fighten var inte över där. Damen gick till sitt bord och istället kom resten av sällskapet och beställde sin mat.
Sist men inte minst kom en karl som jag, om jag minns rätt, skulle ha en mcFeast meny. (Heter det så? Jag är ingen donken-stammis...) Snubben i kassan sa att det skulle ta ungefär 5 minuter innan maten skulle vara klar.
"Jaha, men kan jag få min dricka först eller?" Ja sure! Snubben gick och hämtade muggarna, och plötsligt, out of nowhere, "MEN SKULLE JAG FÅ MIN DRICKA ELLER? Du bara ställer fram muggarna och börjar servera någon annan. Jag har väl ändå rätt till min dricka innan maten?! Skärp dig för fan!"
Jaha, och hur fan reagerar man på det här då? Snubben ber lite förnärmat om ursäkt, men vad fan ska han göra då? Han försöker förklara för gubben att så var inte alls fallet, att han bara försökte tjäna honom. Svaret han får tillbaka är typ "Skärp dig för fan" och gubben ragequitar.
Happ, tar dramat slut där eller?
Nääääää.. Gubbens medlare, gubbe nr 2, kommer först en sväng och påstår att de beställt ett mcnuggetsmål istället för vad de fått på brickan. "Jaså? Ursäkta men det har inte jag fått in i min beställning." Vet inte riktigt hur detta löser sig, men den gubben ragequitar typ också.
Samtidigt som detta sker står det alltså fullt med folk i kö och beställer mat för fulla muggar. Jaha, en stund senare kommer gubbe nr 2 igen och påstår att deras burgare är hård. "Vadå hård? Brödet eller?" "Jamen känn här. KÄNN."
"Eeeeehh, jaha okej... Jamen vill ni ha nya burgare eller? För det kan jag fixa."
"Jaaa, och så skulle gubbe nr 1 vilja ha din chefs nummer också."
"Eeeeehh, jaha okej... Jamen vill ni ha nya burgare eller? För det kan jag fixa."
"Jaaa, och så skulle gubbe nr 1 vilja ha din chefs nummer också."
Ja, detta fixas då, och efter det blir det tyst. Men alltså allvarligt? Medelålders människor med tron att Donken bjuda på gourmetkäk från otroligt serviceminded personal som bara längtar efter att tillfredställa just DIG! Mh. Jag och Jessika hade tänkt gå fram till snubben i kassan när dramat utspelat sig och bara förklara hur mycket vi admirade hans work, but we didnt. Ångrar detta djupt och innerligt. Mc Donald, if we ever meet again!
WATER FOR ELEPHANTS
Måste bara få recensera Water for elephants litegrann innan jag somnar. Blev verkligen, VERKLIGEN, glatt överraskad av filmen må jag säga! Eller ja, så glatt som möjligt med tanke på temat på filmen. Hade i alla fall inte speciellt höga förväntningar på filmen egentligen, när såna här filmer oftast överhajpas av t.ex. Rob Pattinson-fans etc. Men trots det så tycker jag själv att filmen levererade otroligt. Den liksom lämnade en sån där myskänsla efter sig, lite som t.ex. Moulin Rouge (Okej, Moulin Rouge lämnar ingen myskänsla efter sig, men den är mysig during the movie. Typ.) och Titanic ungefär. Lite samma stuk som Titanic överhuvudtaget, ganska på pricken samma story faktiskt, och utformningen på filmen i övrigt. Men vem gillar då inte Titanic egentligen, så det i sig är väl ett vinnande koncept.
Skönt med filmen var också att den inte var så genomgulligosig. Inte för att varken Moulin Rouge eller Titanic är speciellt gulligosiga heller, men jag menar mer att i Water for elephants var det mindre snuggle mellan Jacob (aka Rob Pattinson) och Marlena (aka Reese Witherspoon) vilket litegrann tvättar bort den starka stämpeln CHICKFLICK. Rent helhetsmässigt var det inte speciellt mycket snuggle i filmen överhuvudtaget, utan allt var i stort sett mest rått hela filmen igenom, vilket kändes lite lättande med tanke på att för mycket snugglegosimums annars ungefär jämt blir för mycket, imo. However, filmen ÄR en chickflick, vare sig man vill eller inte. Men jag tror trots det att den kan uppskattas av the other sex just pga bristen på allt som jag nämnt ovan (Orkar egentligen inte hitta på nåt nytt ord för snugglegulligososv)
Nåt mer då... Nej. That's it for today. Nu ska jag fortsätta min mysiga stämning med att somna till Fink, bara för att han är så mysig. SNUGGLE IN PEACE EVERYBODY
Skönt med filmen var också att den inte var så genomgulligosig. Inte för att varken Moulin Rouge eller Titanic är speciellt gulligosiga heller, men jag menar mer att i Water for elephants var det mindre snuggle mellan Jacob (aka Rob Pattinson) och Marlena (aka Reese Witherspoon) vilket litegrann tvättar bort den starka stämpeln CHICKFLICK. Rent helhetsmässigt var det inte speciellt mycket snuggle i filmen överhuvudtaget, utan allt var i stort sett mest rått hela filmen igenom, vilket kändes lite lättande med tanke på att för mycket snugglegosimums annars ungefär jämt blir för mycket, imo. However, filmen ÄR en chickflick, vare sig man vill eller inte. Men jag tror trots det att den kan uppskattas av the other sex just pga bristen på allt som jag nämnt ovan (Orkar egentligen inte hitta på nåt nytt ord för snugglegulligososv)
Nåt mer då... Nej. That's it for today. Nu ska jag fortsätta min mysiga stämning med att somna till Fink, bara för att han är så mysig. SNUGGLE IN PEACE EVERYBODY
