Jag heter Rut, vad heter du?

 

Godkväll! Sitter hemma i soffan och bara sofftar. (Ha-ha-ha) Har precis sett Chocolat i min ensamhet, njutit av mitt eget sällskap och sett otroliga likheter mellan min kära mor och huvudpersonen i filmen. Mer om det orkar jag inte säga. Get to know my mom och se filmen! 

 

Vet ni vad. Jag ångrar mig. Jag tar tillbaka det jag började med. Se det som osett. Från och med idag ska jag bli en välformulerad bloggerska. Ja, det ska jag baske mig bli! Varför ska jag sitta här och skriva massa meningslösa inlägg när jag faktiskt kan skriva nåt vettigt. 

 

Som Mia Skäringer. Så ska jag bli. Rakt på sak, ärlig och fullkomligt mänsklig, det ska jag bli! Inte för att jag inte redan är mänsklig, men för att jag allt för ofta böjer min mänsklighet efter normen, böjer den till något som inte är jag, ni vet. 

 

1. Jag är SKITtråkig. Gillar att: Sortera och strukturera. Göra hussysslor. Lösa korsord.

2. Jag rodnar för skitlöjliga saker. Och inte ett charmigt "små-söta-nypvänliga-rosa-kinder"-typen av rodnar, nono, här snackar vi brandbilen, sossarna och Lotta på Bråkmakargatans klänning, mashed up till en fin brännande röd gryta.

3. Jag biter inte på naglarna utan jag biter på skinnet runt omkring. Speciellt när jag är nervös eller stressad. Jag är praktiskt taget kannibal med tanke på de kopiösa mängder jag biter loss. Ofta river jag bort en skinnflik liiiite för långt in under nageln också, som gör sådär lagomt ont att man hinner träffa döden tre gånger innan man fått loss den lilla flärpen som annars kommer fastna i allt och riva upp såret ännu mer. Det är min typ av self-destruction! 

 

Så. Då har vi startat mitt nya ärliga bloggande. Spanks!