MORGONFUNDERARN
Ojoj, skör tjej på många sätt och vis, just nu både fysiskt och psykiskt. Först och främst för att klockan är strax innan 7 och jag bara har sovit lite mindre än 4 timmar i natt. Sen också för att livet är så himla fint, men samtidigt så tragiskt. Har ju the time of my life, det här är ju min peak. Men snart är den över. Om mindre än en vecka har jag flyttat ut från den lägenhet som varit mitt hem i nästan 2 år, och staden som varit min i 3. Och som det känns nu kommer jag aldrig flytta tillbaka, annat än för att göra bort de rester jag har kvar i skolan.
Förstår ni hur tragiskt det är? Så mycket folk man träffat som man kanske aldrig kommer träffa, någonsin igen! Det här har ju blivit mitt liv, och nu är det som att livet bara tar slut. Ett nytt kapitel på glimt att öppnas, parallellt med att ett tidigare kapitel stängs. Ett långt kapitel! Ett kapitel fyllt med ALLT. För det är vad som hänt i Umeå för mig, allt. Det var här mitt liv började. Och nu känns det som att det är på väg att ta slut.
Nåväl. Stoppa mig, den som kan, min separationsångest börjar bli för stor. Obotlig. Förskräcklig. Dödlig.
Förstår ni hur tragiskt det är? Så mycket folk man träffat som man kanske aldrig kommer träffa, någonsin igen! Det här har ju blivit mitt liv, och nu är det som att livet bara tar slut. Ett nytt kapitel på glimt att öppnas, parallellt med att ett tidigare kapitel stängs. Ett långt kapitel! Ett kapitel fyllt med ALLT. För det är vad som hänt i Umeå för mig, allt. Det var här mitt liv började. Och nu känns det som att det är på väg att ta slut.
Nåväl. Stoppa mig, den som kan, min separationsångest börjar bli för stor. Obotlig. Förskräcklig. Dödlig.
Kommentarer
Trackback
