Dödens chokladbollar
Måste förresten få berätta om min lite obehagliga upplevelse igår kväll!
Min lilla berättelse börjar för 3 dagar sedan, närmare bestämt i fredags. Min mor och lillebror var ju som ni kanske vet här hos mig i min lilla lägenhet. Jag och lillebror hade myst till det lite och bakat chokladbollar, men vi åt inte speciellt många så de hamnade i en burk i kylskåpet. När vi sen skulle hem på fredagkväll tänkte jag att jag kan ju ta med chokladbollarna så dom slipper sitta ensamma i mitt tomma lilla kylskåp hela helgen, så jag tog burken + en väska och bar ut det i bilen. Det är i alla fall vad jag minns. När vi kom fram till mormor den kvällen hade jag helt glömt bort de där chokladbollarna, och jag kom inte ihåg dem förrän dagen efter. När vi då skulle hoppa in i bilen hittade vi inte åt burken med chokladbollarna, vilket var ytterst underligt! Men men, jag orkade inte bry mig speciellt mycket, chokladbollar är ändå ingen favorit hos mig. Hu som helst, jag levde ett normalt liv över helgen, och kom tillbaka till umeå busstation igår, 21.40 som ni kanske läst i ett tidigare inlägg. Jag blev tvungen att gå från tegsbron och hem till mig, och det var väl inte supertrevligt väder, och det var ju inte ljust heller, så jag ringde min kära vän Jessika så hon fick hålla mig sällskap. Jag visste att jag hade lite ström i telefonen men jag visste att det åtminstone skulle räcka ett litet tag. När jag sen kom in till min lilla lägenhet, kring halv elva, och ser mig omkring ser jag att på mitt lilla köksbord står BURKEN MED CHOKLADBOLLARNA! Oh my god tänkte jag, they're here to kill me! Jag hann berätta ungefär halva den här berättelsen för Jessika innan min telefon dog, och där stog jag nu, ensam i mitt hem med en burk ilskna chokladbollar.. Detta kan ha varit det mest traumatiska jag någonsin varit med om! Chokladbollar är lömska varelser, jag litar inte på dom för fem öre. Det blev så att jag stängde in dom i kylskåpet, där dom hör hemma, och just nu sitter jag och smaskar upp dom en och en, allt för att förhindra dom från att attackera mig.. Som Barney Stinson hade sagt, TRUE STORY!
Min lilla berättelse börjar för 3 dagar sedan, närmare bestämt i fredags. Min mor och lillebror var ju som ni kanske vet här hos mig i min lilla lägenhet. Jag och lillebror hade myst till det lite och bakat chokladbollar, men vi åt inte speciellt många så de hamnade i en burk i kylskåpet. När vi sen skulle hem på fredagkväll tänkte jag att jag kan ju ta med chokladbollarna så dom slipper sitta ensamma i mitt tomma lilla kylskåp hela helgen, så jag tog burken + en väska och bar ut det i bilen. Det är i alla fall vad jag minns. När vi kom fram till mormor den kvällen hade jag helt glömt bort de där chokladbollarna, och jag kom inte ihåg dem förrän dagen efter. När vi då skulle hoppa in i bilen hittade vi inte åt burken med chokladbollarna, vilket var ytterst underligt! Men men, jag orkade inte bry mig speciellt mycket, chokladbollar är ändå ingen favorit hos mig. Hu som helst, jag levde ett normalt liv över helgen, och kom tillbaka till umeå busstation igår, 21.40 som ni kanske läst i ett tidigare inlägg. Jag blev tvungen att gå från tegsbron och hem till mig, och det var väl inte supertrevligt väder, och det var ju inte ljust heller, så jag ringde min kära vän Jessika så hon fick hålla mig sällskap. Jag visste att jag hade lite ström i telefonen men jag visste att det åtminstone skulle räcka ett litet tag. När jag sen kom in till min lilla lägenhet, kring halv elva, och ser mig omkring ser jag att på mitt lilla köksbord står BURKEN MED CHOKLADBOLLARNA! Oh my god tänkte jag, they're here to kill me! Jag hann berätta ungefär halva den här berättelsen för Jessika innan min telefon dog, och där stog jag nu, ensam i mitt hem med en burk ilskna chokladbollar.. Detta kan ha varit det mest traumatiska jag någonsin varit med om! Chokladbollar är lömska varelser, jag litar inte på dom för fem öre. Det blev så att jag stängde in dom i kylskåpet, där dom hör hemma, och just nu sitter jag och smaskar upp dom en och en, allt för att förhindra dom från att attackera mig.. Som Barney Stinson hade sagt, TRUE STORY!
Kommentarer
Trackback
