Nattsnack

Alltså, ibland blir jag rädd för mig själv. Fast inte riktigt för mig själv, utan.. Mer för någon annan. Ni vet, när man inte riktigt känner igen sig själv.

Jag avskyr känslan av att inte veta var jag har mig själv, att hela tiden famla omkring och försöka hitta grepp i någonting, anything. Jag avskyr att inte veta hur jag ska reagera på vad som kommer härnäst, att inte hitta och utforma orden jag egentligen tänker, att inte veta var jag ska placera blicken, eller hur jag ska röra mig för att utstråla den känsla jag känner.

Basically skulle vi kunna säga att jag avskyr att inte ha kontroll. Ett kontroll-freak är vad jag är, och med tanke på hur lite kontroll jag haft på senaste tiden borde mitt hjärn-kontor vara överbelastat. And it is. 
Jag känner mig som en älgkalv. Hjärnan och benen jobbar inte tillsammans som ett team, utan de jobbar individuellt utan att ta hänsyn till varandra.

Jag avskyr även att sätta mig ner och bara göra ingenting, för det är då den här känsla bubblar fram. Jag tycker inte om att faktiskt tänka efter. Egentligen tycker jag inte om att tänka överhuvudtaget. Jag är trött på att tänka hela tiden, tänka för mycket, överanalysera.

Jag är tonåring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0