Stupido
Var går gränsen för dumhet?
Jag har ett bra tag känt mig rätt dum. Jag har insett hur lite jag vet om allting, och hur mycket jag egentligen skulle kunna veta. Får lite prestationsångest när jag tänker på hur otroligt ignorant jag gått igenom mitt liv, bara lekt mig igenom det utan att riktigt ta nåt på allvar. Kan man göra så, eller måste man nån gång ta tag i sitt liv?
Vet att det här låter som deep shit, men det är det inte. Det är mest bara små funderingar jag har. Feel free to ignore kan jag ju tillägga.
Åter till saken. Ni vet hur det är när man snackar med någon, och inte har nåt att tillägga, eller säga till om? Det kanske bara är jag, men jag har varit med om det verkligen HUR mycket som helst på senaste tiden. Antingen är det alla Umeåbor som är högintelligenta eller så är det jag som verkligen är ett bushbarn som kan mer om snus och bilar än finanskrisen och all världens diktatorer.
Nåväl. Det är väl bara att öppna boken "Allt du bör veta" och hänge sig totalt till intelligensens värld. Jisses...
Man ska fråga så ofta man kan, det är så man lär sig! Man är inte dum och ignorant så länge man är nyfiken osv
sen är det stor skillnad på allmänbildning och intelligens, du kan veta hur många huvudstäder till hur många länder som helst och fortfarande vara helt blåst IMO
Den här boken skulle nog passa dig... :D :D :D
http://cdon.se/b%C3%B6cker/marthin%2c_calle/allt_du_beh%C3%B6ver_veta-4187517?gclid=CJLO58D40acCFYe_zAodsBKJ8A
"En praktisk allmänbildning inför vuxenlivet. Som världens bästa storasyskon. Som en gröngölingsbok för ungdomar, en bok som väcker nyfikenhet. Läsaren ska vilja lära sig mer, läsa mer.
Här finns svaren på de allra vanligaste frågorna: Hur stor är jorden? Hur knyter man en slips? Vilka är världsreligionerna och hur skiljer de sig åt? Hur vet man att en avokado är färsk? Vad gör man om man får en nagellacksfläck på tröjan?"
