Jag heter Rut, vad heter du?

Snart ska jag äta. Sen ska jag duscha. Sen ska jag gå tillbaka till Jessika, där jag har spenderat det mesta av min dag idag. Eller inte riktigt, men nästan. 

Det är skönt att hon inte "bor" med mig längre, det är rätt frustrerande att bo med sin bäste vän. Det är skönt att hon bor nära dock, på gångavstånd. Det är inte lika skönt att hon umgås med med sin pojkvän mer än mig nu dock. Och jag vet, det är egoistiskt av mig att säga så, och det är klart att de ska få vara nykära och allt, men det blir en sån himla chock när nån bara blir tvärkär och liksom lämnar allt bakom sig och blickar framåt tillsammans mot en framtid med en helt ny person. Och själv blir man bara den bittra tjejen vid sidan av som jämt är avundsjuk och känner sig lite ensam och övergiven. Och vem gillar henne liksom. 

Nåväl. Vad gör man. Livet går vidare, som man säger. Det är bara blicka framåt i nya banor. Och jag vet att det låter som att min värld har gått under och jag bara flyter på en gammal trädörr som Rose i Titanic ungefär, men det känns lite så. Men det är okej, jag kommer överleva, precis som Rose, och bli hundra år gammal. Minst.